Att vara ett medium innebär att man fungerar som en länk mellan andevärlden och vår värld, där man tar emot budskap från andevärlden för att sedan förmedla dem till klienten och sedan eventuellt förmedla budskap tillbaka. Personen som arbetar som medium har till uppgift att vara en så ren kanal som möjligt och bara ta emot det som kommer, och att ge budskap och information till vår värld som gör att vi får bevis på att andevärlden finns och att vi inte behöver vara rädda för döden.
Mentalt mediumskap är den vanligaste formen av mediumskap, och också det som man ofta menar när man pratar om mediumskap. Ett medium som jobbar med mentalt mediumskap får information och budskap från andevärlden med hjälp av sina sinnen, och det som mediet upplever berättas sedan för klienten. De vanligaste metoderna för att ta emot budskapen är genom att se bilder (clairvoyance), antingen som inre bilder och fysiskt framför sig, att höra ord som när man talar eller att man hör orden inom sig (clairaudience) eller att man känner känslor eller känner saker fysiskt (clairsentience). En del känner också lukter eller smaker (clairolfactrience och clairgustance), och kan till exempel känna en särskild parfymdoft som förknippas med anden eller rök om personen var rökare i sitt liv. Det är olika för olika medier hur just de får till sig budskapen från andevärlden, kanske kan de få dem till sig genom alla olika sätt eller endast genom något av dem.
Om man får till sig budskap genom ord får man oftast bara till sig några enstaka ord åt gången, och kanske får man till sig ett ord i samband med en viss känsla eller bild, och man får då som medium försöka att tolka informationen för att kunna ge ett budskap till klienten. Ibland tolkas informationen fel av mediet, vilket gör att klienten inte förstår budskapet man ger eller inte känner igen anden som försöker ta kontakt, och man kan då få prova igen. Innan mediet lämnar själva budskapet som anden har brukar klienten först få svara på om den känner igen anden och tror sig veta vem det är. Anden försöker ofta att förmedla vem den är på sätt som gör att klienten enklast känner igen den och kan veta att det är just den personen, till exempel genom att beskriva klädstilen, personligheten eller hur personen gick över till andra sidan. Ibland kan klienten också få ett namn av mediet, som det hör eller ser framför sig.