Leylinjer

Leylinjer är raka energilinjer som sägs gå över hela jorden, och som korsar många historiska platser och kultplatser såsom Stonehenge i England, Pyramiderna i Egypten och även mindre platser såsom Ales stenar i Sverige. En av skillnaderna mellan dessa energilinjer och exempelvis currylinjerna, är att leylinjerna är “positiva” energilinjer. När man står på dessa linjer känner man sig energisk och får en ökad aura, vilket är motsatsen till vad som sker då man befinner sig på en currylinje.

Leylinjer sägs finnas naturligt i jorden, men en del tror att dessa linjer också kan vara skapade genom att man har lagt stora stenar över curry- och Hartmannlinjer, vilket har gjort att dessa linjer kunnat ändra bredd och riktning och kunnat skapa positiva leylinjer. Kyrkor är ofta byggda med väggarna på currylinjer och currykryss, vilket gjorde att antalet negativa energilinjer minskade inne i kyrkan och att positiva leylinjer istället skapades. Ofta sammanstrålar dessa leylinjer vid koret i kyrkan, där prästen står och predikar och då kan få positiv kraft och energi och en ökad aura från platsen. På punkten där leylinjer sammanstrålar bildas en stark energiplats, vilket platsen Avebury i England är exempel på, där 12 linjer sägs sammanstråla och ge platsen dess speciella energi.

I England är utforskandet av leylinjerna kanske större än vad det är i många andra länder, vilket också gäller Kina där linjerna kallas “dragon paths”; Lung mei. Man trodde förr att energin i dessa raka linjer blev farlig då den byggdes upp genom de raka och mycket långa linjerna, och därför lät man uppföra bland annat religiösa byggnader på linjerna för att stoppa upp dem och för att hålla kvar den positiva energin i dem. Vägar kan på detta sätt ha skapats ovanpå dessa linjer för att det helt enkelt var raka vägen från en religiösa plats till en annan, och dessa vägar användes sedan som exempelvis handelsvägar.

När ett folk invaderade ett land byggdes oftast deras religiösa monument över redan existerande religiösa platser, som var förstörda eller som förstördes av dem, vilket kan förklara varför också kyrkorna befinner sig på dessa linjer även om de byggdes många år efter att kunskapen om dessa linjer försvunnit.

Om man märker ut stora kultplatser runt om i världen på en karta kan man se att flera av dessa platser ligger i en rak linje, vilket en del anser är ett bevis på att leylinjerna existerar. En av de mest kända leylinjerna i världen är S:t Michael’s line, som går mellan den sydvästra och sydöstra delen av England, och den korsar bland annat Stonehenge och Avebury på sin väg genom landet.

Begreppet “Ley line” uppkom år 1921, då den engelska författaren Alfred Watkins skrev om den i sina böcker  “Early British Trackways” och “The Old Straight Track”. I Irland kallas dessa linjer för “fairy paths”, och av Aboriginerna i Australien kallas de “song lines”. I Sverige används oftast begreppet leylinjer.